Hej på er. Slutar att blogga nu. Får se om jag återkommer till våren eller inte/Anna och grabbarna grus.

Gårdagen började med att jag fick bli irriterad. När jag kom hem från jobbet så for jag ut och rastade hundarna. När jag var påväg hem igen stod det en större lastbil på lillvägen ned till mig och min granne. Dom höll på att lasta ur flera saker till min granne och det var ju inget. Det som gjorde mig irriterad var att dom hade en typ av Van som dom hade parkerat på min gård. Jag frågade om det var deras och dom sade ja och då frågade dom om jag skulle iväg någonstans. Det hade väl förbaske mig inget med saken att göra om jag skulle iväg eller inte. Jag sade åt dom att dom kunde ju parkera på den gården dit dom skulle och jobba eller 10 meter till efter lillvägen ryms det också en bil. Nä, dumskallarna ställer sig på min gård. Ena for snällt och flyttade på Vanen medans den andra stod och sade : Det tar ju bara 5 minuter. Jomen tjena.... Det gjorde det inte. Man gör bara inte så. Precis som om jag skulle på mitt arbete men parkerar bilen på grannens uppfart istället. Hur populär skulle inte jag bli då??? Sov ganska bra och  efter frukost så for jag ut med hundarna i skogen. Eller skogen och skogen. Efter en större skogsbilväg var det jag gick efter. Jag hade ringt min mor innan jag for ut och hon var påväg till sjukhuset igen. Hon hade nyss kommit därifrån och kommit hem när dom ringde henne och bad henne komma ned. Jag erbjöd mig att skjutsa ned henne men hon skulle ta egen bil så hon skulle kunna komma sig hem igen. Just när jag satt mig i bilen efter promenaden ringde hon. Uno hade dött. Inte är det roligt men hann slapp i alla fall ligga och plågas som endel får göra och ibland i flera år som ett vårdpaket. Men det är ju aldrig roligt. Så jag har fått gråtit ikväll. Min bror for ned dit och hämtade hem henne och Mona ska sova där inatt. Mycket snällt av båda. Sade att hon kunde vara på jobbet med mig men det ville hon inte och hitta en ersättare en timma före man ska börja är ju inte heller det lättaste men allt löste ju sig. Lilla Uno som ÄLSKADE mina djur. Ju mer dom hoppade och skällde när han kom ju gladare blev han. Men han fick ett rikt och långt liv. Han har det nog bra där han är nu. Ha en bra dag på er och visa era nära och kära uppskattning. Det kan vara försent imorgon/Anna och grabbarna grus.