Idag är det ju Julafton!!!!Men den får jag skriva om inatt. Nu är det gårdagen som ska skrivas om. Vi for ut och åkte en lång runda på skidor. Härligt MEN jobbigt. Skogsvägen har ju inte direkt preparerade spår. Men fläsket får väl sitt. Allt började bra men just innan vändplanen drar Aiko iväg och det hade han väl fått gjort om inte järnvägen går bara 20 meter från vändplatsen. Jag kallade tillbaka honom och allt var frid och fröjd. Trodde jag. Skulle ha kopplat honom där. Men efter 8 år har man fortfarande inte lärt sig. Han drar igen mot järnvägen. Taurus kommer direkt till mig när Aiko far. Jag ropar och visslar medans jag tar av mig skidorna. Så kommer tåget. Man står och håller andan och bara väntar på att höra tågvisslorna. Men inget hörs. Tar Taurus och börjar spåra Aiko i djupsnön mi skidskor. Ser att han inte gått över järnvägen utan tvärt vikit av till vänster. Går tillbaka igen och visslar. Då kommer han jätteglad och slickar sig om munnen. Tåget hade nog "knäppt" något för jag hörde och såg korpar tidigare och bara dom skulle ha gjort att jag skulle kopplat upp honom. Men på vintern brukar han inte idas fara. Jobbigt i snö men "saken" måste ha legat i närheten. Först blir man jättearg, sedan jätterädd och till sist jätteglad. Han är mig ett mysterium den hunden. Har verkligen lagt ned tid på att han inte ska sticka. Hanhar blivit MYCKET bättre men det har tagit 8 år. Tack och lov att Taurus inte är sådan. Fast ingen av mina tidigare hundar har varit sådana heller. PÅ kvällen for jag in till Vännäs och bytte julklapp med en kompis sedan hem och slå in resten. Men nu är allt klart. Vilket det inte brukar vara. Utan jag brukar stå i finkläderna och slå in i sista sekund. Man kanske har lärt sig???Ha en riktigt god jul nu på er/Anna och grabbarna grus.